FRIA RADIKALER

Princip: Fria radikaler är en fysikalisk-kemisk term, som betyder molekyler, som tappat en eller flera elektroner. Fria radikaler har därmed fått en eller flera opariga elektroner och blivit instabila. De måste helt enkelt omedelbart få tillbaka elektronen/elektronerna och bli stabila igen. Fria radikaler bildas hos alla människor hela tiden, fr.a. när syre används i mitokondrierna, Dessa är små säckar inuti cellerna, som står för energiproduktionen. Fria radikaler bildas också i levern i samband med avgiftning av olika endogena och exogena gifter, t.ex. tungmetaller. Rökning, strålbehandling ger också ökad bildning av fria radikaler.
Kroppen har ett försvar i form av flera enzymer, som har som uppgift att ge de fria radikalerna elektroner och därmed oskadliggöra dem. Detta försvar förstärks av s.k. antioxidanter – se särskilt kapitel. Det bildas alltid mer fria radikaler än vad försvaret klarar av. Överskottet av fria radikaler stjäl elektroner från närmsta grannmolekyl, som därmed skadas. På detta sätt skadas alla celler i kroppen hela tiden. Man har t.ex. räknat ut, att det sker flera hundra skador på arvsmassan, DNA, i varje cell varje dag. Även alla andra typer av molekyler skadas, t.ex. lipider (fettämnen), proteiner, glykosaminoglykaner (i brosk och bindväv).

Betydelse: Den ständigt pågående skadan av fria radikaler leder till åldrande. Man anser t.o.m., att man inte skulle åldras, om man hade full kontroll på de fria radikalerna. Man skulle leva frisk och ung till c:a 120 år. Då skulle "klockan" stanna och man skulle dö utan sjukdom. I praktiken skadas alla människor hela tiden av ett överskott på fria radikaler. Förutom till åldrandet ger fria radikaler även upphov till ökad risk för en lång rad sjukdomar: hjärtinfarkt, stroke, cancer, ledgångsreumatism, grå starr, makuladegeneration, diabetes, m.fl.
Man kan utan överdrift säga, att fria radikaler är den farligaste riskfaktorn och att bättre kontroll av fria radikaler är oerhört angeläget för hälsan.

Analysmetoder: Överskottet av fria radikaler, d.v.s. de som skadar andra molekyler, kan mätas på olika sätt:
1. Som antalet skadade DNA-molekyler. Referensmetod. Tekniskt svårt och dyrt. Används i praktiken bara i forskning.
2. Som skador på lipidmolekyler. Används mest i forskning. Förenklade metoder börjar bli tillgängliga i klinisk praxis.
3. Som skador på cellmembraner. Kan mätas som tröghet vid filtrering av blod. Har använts fr.a. vid Thoraxkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Kan också användas genom att studera antalet sköra röda blodkroppar i mikroskop (Erytrocyt-skörhet). Tekniskt enkelt. Mycket känsligt. Provet kan lätt sändas och lagras. Dokumentation: se nedan

Indikationer:
Då fria radikaler utgör ett hot mot hälsan för alla människor, borde egentligen analysen utföras vid varje läkarbesök.

Praktiskt genomförande:
Enkelt stick i fingret. Patienten får själv se resultatet på en bildskärm.

Dokumentation:
1. Öckerman PA. Free radicals in electromagnetic hypersensitivity: A simple and sensitive method for assay of damage to erythrocytes caused by free radicals.
Clinical Practice of Alternative medicine 1(2):81-87, 2000.
2. Öckerman PA. Improvement of Arterial Stiffness by EDTA-Chelation in Combination with Vitamin, Mineral, Trace Element and Antioxidant Supplements.
J.Orthomolecular Medicine 26 (2), 93-97:2011.